Varför kan jag inte hitta en bra kvinna

Är en tjej på 29 år. Fyller 30 mot hösten. Har varit singel ett bra tag då jag satsat på min karriär samt att bygga upp mig själv. Nu är det så att jag har ett 'problem'. Jag känner mig redo för att hitta en bra man och bilda familj. Men jag vet inte hur bara... Du behöver inte vara en bra sångare – du behöver inte ens sjunga! Ta dig bara ut dit och presentera dig själv så kan du hitta en partner när du är på karaoke; 37. Överallt som inte är normalt för dig. Om du och dina vänner går till Simons Bar varje lördagskväll, ser du förmodligen samma människor om och om igen. 13 anledningar till varför en tjej inte kan hitta en bra kille. Posted on October 6, ... “ja det inte kan vara” och “ja jag är mest!” Och låt oss inse det. ... Ibland en kvinna med en tråkig sinne, “inga ansikten, ingen hud” Kryven’kyi ben, bröst, små, glesa hår, och mannen bredvid henne – som en tidning som täcker ... Myten om ”en bra kvinna” bygger inte bara på villfarelser, den kan dessutom hindra oss från att bygga en fungerande relation med en verklig kvinna. Ledsen över att behöva förstöra din illusion, men såvida du inte bor i Saudiarabien eller i en isolerad by med mormoner, är chansen ganska stor att din kvinna inte är så fläckfri som ... När en älskad farmor, mormor, mamma eller kanske maka fyller 90 år kan det vara svårt att hitta på en riktigt bra födelsedagspresent. Vad ger man egentligen i present till en 90-årig kvinna? Jag har faktiskt några idéer. Vad är en bra present till en 90-årig kvinna? Bra födelsedagspresenter till ... 8 orsaker till varför du borde skaffa dig en rysk fru. Det finns många anledningar till varför det är en bra idé att skaffa sig en rysk fru. Jag har dock valt att endast presentera 8 av dem – man kan ju alltid lägga till fler. Låt oss inte slösa någon tid!

Hjälp: oklart om min nya goda kompis vill ha någonting mera

2017.06.07 15:31 KillenMedEnFraga Hjälp: oklart om min nya goda kompis vill ha någonting mera

Disclaimer: jag har inte talat eller skrivit på svenska på väldigt länge. Ber om ursäkt om det finns stav- och språkfel.
Jag är en bisexuell man och det har jag vetat ganska länge. Det är inte nånting som jag brukar berätta åt folk men det är absolut ingen hemlighet heller. Jag är ingen macho karl men jag har alltid fått överraskade reaktioner när jag har avslöjat det.
Min kompis (en kille, alltså) är en studiekamrat och vi pluggar samma huvudämne. Jag hade sett honom många gånger tidigare men vi började pratas först ungefär 2-3 månader sedan. Det visade sig att vi har oerhört mycket gemensamt: likadan smak i musik, humor, intressen, åsikter, webbsidor (därför postade jag här istället för engelskspråkiga subs) osv. Vi kan prata om vad som helst hur länge som helst, helt utan rusmedel eller andra aktiviteter, och det gör vi i flera timmar. Sista gången vi sågs så såg han lite ledsen ut när jag måste sticka hem fast vi hade snackats hela natten.
Vi har pratat om tjejer och jag är ganska övertygad om att han inte är bög men jag har inget bevis på att han inte skulle kunna ha bitendenser. Han har faktiskt gett mig ett par komplimanger som, om han var kvinna, jag skulle läsa som försiktiga flirtförsök. Ingenting snuskigt men sånt som jag brukar inte höra bland andra manliga polare. Å andra sidan skulle det här inte vara den första gången jag har en kompis som skämtar med semi-flirtiga komplimanger. Svårt att säga.
Jag är oftast i full kontroll över mina känslor och jag har aldrig fallit för nån som jag inte kunde vara ihop med. (Jäkla tur med tanke på tonåren...!) Det här fallet är inget undantag men om han plötsligt tog ett steg åt det hållet skulle jag troligtvis vara ombord. Han är väl ganska attraherande på sitt eget sätt och jag känner mig bekväm i hans sällskap. Varför inte...
Jag har nästan noll erfarenhet med att vara med vare sig män eller kvinnor. Dejtandet är något som jag inte haft tid, ork, eller mod för men det börjar bli dags så småningom. Därför, som en blyg människa, tror jag att jag inte skulle våga ta de första stegen även om han verkligen skulle råka tycka om mig. Min magkänsla säger att det måste vara något nytt (kanske t.om. förvirrande) för honom om det är sant men å andra sidan finns det bara de här två instanser som jag kan försöka tolka situationen med.
Min rädsla är att om jag säger eller gör någonting dumt så kommer han att ta avstånd. Jag har haft det lite svårt med att hitta nära vänner efter precis alla, inklusive jag, i min gamla kompisgäng flyttade utomlands. Det skulle vara jäkla synd att ha allt rinna mellan fingrarna när det har börjat så bra. Men ändå vill jag att han skulle kunna öppna sig för mig i fall det här inte är bara i mitt huvud. Han och omvärlden där vi bor har ingenting emot bögar men det är inte samma sak när man börjar ifrågasätta sin egen sexualitet. Jag vet att det tog mig 5 år att veta vad jag är för nånting och ytterligare 5 år att bli OK med det. Vad borde jag göra? Bara ta det lugnt?
Tl;dr: En kompis har gett mig ett par flirtiga komplimanger och trivs i mitt sällskap bättre än nån annan tidigare. Jag vet att han gillar tjejer men vet inte om killar. Jag har inga känslor för honom men jag skulle inte tacka nej heller.
submitted by KillenMedEnFraga to sweden [link] [comments]


2017.02.06 19:42 Some_Turtle Skulle ta tåget hem.

Är på väg hem efter en seg måndag i skolan. Ska ta pendeln hem och har nyss kollat att nästa tåg går 14.35, klockan är 14.33. Jag springer mot perrongen där tåget vanligtvis avgår ifrån, men inte idag. Det står ett tåg där men skylten visar bara ett ankommande tåg från helt fel ort. En äldre man som förmodligen hamnat i en liknande situation närmar sig mig och tåget. Han tittar på mig och jag rycker impulsivt på axlarna. "Hmm jag vet inte, det skulle gå ett 14.35 men det verkar inte vara här" säger jag och går utan svar därifrån för att få en bättre överblick över perrongerna.
Ser att mitt tåg är skyltat två perronger bort men istället för ett gammalt pendeltåg står ett expresståg där. Nu börjar jag bli stressad och tar upp mobilen igen för att se om jag läst fel. Innan jag hunnit ta reda på det ser jag hur batteriet når 0% och mobilen slocknar. Jag tittar upp och efter ett tag ser jag mitt tåg i horisonten på samma spår. Nu är klockan säkert redan 14.35 och jag springer som jag aldrig sprungit förut. Jag stiger flåsande på bakersta vagnen.
Utan att tänka frågar jag närmsta person:
-Är det här tåget mot (slutdestination)?
-Förlåt?
-Är det här tåget mot (x)?
-Aa...
-Okej tack!
Kort paus (Personen såg ut att vara en cirka 17-årig tjej vilket bara gjorde allt värre för en 15-åring)
-Vad bra...
-?
-Vad bra, hade vart jobbigt annars haha...
-Jo. (Hon ler)
"Tack!" Säger jag igen och tittar bort. (Är tydligen helt dum i huvudet)
Paus igen
-Tåget gick fel...
-Gjorde det?
-Det brukar inte gå här menar jag. (Pekar mot den första perrongen)
-Jaha nej haha...
Vid det här laget är hon säkert minst lika obekväm som jag, men det stoppar inte mig. Klockan är 14.36 och det börjar kännas jobbigt att ha sprungit till tåget för att sedan stå där som ett fån.
-Och så åker den inte... säger jag tyst.
Hon hör inte så jag upprepar mig.
-Nä.. säger hon och vi skrattar båda lite nervöst.
-Irriterande när det inte åker...
-Mm
Klockan är 14.37. Nu önskar jag att jag hade missat tåget och sluppit allt. Det finns inga platser på tåget bortsett från dem bredvid upptagna säten så enligt svenska regler tvingas jag stå kvar bredvid denna stackars människa jag nyss terroriserat.
Dörrarna stängs och tåget börjar röra sig. (Och lämnar den förvirrade mannen bakom sig) Jag skakar fortfarande, delvis på grund av min spurt till tåget och delvis mitt spontana småprat. Då mobilen är död gömmer jag mig i en Metro jag haft med mig och hänger så att tidningens baksida pekar ner mot golvet.
Jag glömde nämna att jag under hela tiden hade kramat en biljettautomat och tänkte inte på detta förrän en biljettkontrollant försökte komma åt den. Jag flyttar på mig och säger tyst förlåt. Jag hade även täckt en tidningshållare med Metro-tidningar som jag inte ens märkt. Det gjorde jag däremot när samma tjej försökte komma åt en och jag flyttade mig. Samma sak när hon ställde tillbaks den 5 minuter senare.
Som tur är går tjejen av på nästa station och jag kan sätta mig ner på en av dem lediga barnvagns/handikapp-platserna längst bak för att andas ut. Precis när jag tror att allt är över lutar sig en kvinna fram och frågar om jag skulle kunna tänka mig att hjälpa henne få av en barnvagn vid en station. "Visst" säger jag och väntar på att vi ska nå stationen. Det står två barnvagnar på golvet och hon håller sitt barn i famnen.
Det är bara vi som sitter i den här delen av vagnen så jag frågar "Har du två barnvagnar?", en sekund senare inser jag hur dum den frågan låter.
Hon skrattar. "Nej det är nog någon annans" säger hon och pekar mot raderna med sittplatser.
-Aha jo... Har nu tappat räkningen på hur många gånger jag velat krypa ner i ett hål.
Smart som jag är börjar jag nu planera i förväg vad jag ska svara när hon tackar för hjälpen då jag läst om flera misslyckade försök på /swedishproblems. Kommer fram till att "ingen fara/varsegod" passar bäst. Räknar hållplatserna och till slut börjar hon ställa sig upp, jag gör detsamma. Vad gör jag nu? Ska jag ta upp barnvagnen utan att säga något eller fråga henne...
-Ska jag hålla den?
Hon nickar.
Jag antar att hon vill att jag ska bära ut den själv och börjar känna lite på olika delar av barnvagnen för att hitta tyngdpunkten och hur jag ska hålla den. Tåget stannar så jag plockar upp barnvagnen och folk börjar samlas runt dörrarna. Där står jag hållandes en barnvagn i fem plågsamma sekunder innan dörrarna äntligen öppnas. Vi går ut och jag ställer ner den en bit från tåget.
-Jättesnällt, Tack!
-Varsegod
-Tack
-Tack (Varför blev det såhär, allt var ju planerat).
Går på igen och åker hem. Utan batteri kvar i mobilen promenerar jag hem medan jag trycker i mig en Wasa Sandwich och försöker processa allt som hänt samt omvandla det till min första Reddit-post. Någon kan även ha sett mig äta snöflingor direkt från luften.
Orelaterat: När jag skrev detta ringde en släkting och jag försökte smidigt dricka lite te medan jag lyssnade. Jag missade munnen och hällde istället te på mina ben och fick sitta kvar tills samtalet var över.
submitted by Some_Turtle to swedishproblems [link] [comments]


2016.10.15 02:19 only_glutathione Mina åsikter från vad jag har läst, sett och lyssnat på den senaste tiden.

De två senaste åren har jag precis som så många andra på internet läst och lyssnat mycket på saker som händer i Sverige, som inte pratas om förrän det inte längre går att undvika. Men också diverse saker som har varit helt tyst om under hela min uppväxt. De föll nästan som dominobrickor, det ena ämnet ledde till det andra och förstärkte min övertygelse i de föregående.
Börja med dagens och senare års samhälliga och politiska situation. Migrationskrisen, eller flyktingkrisen som det kallas i nyspråk.
I början pratades det om att vi behövde invandring för att klara av att betala pensioner o.s.v. Vi var nära en exakt ersättning, med reproduktionsnivå på ett barn per person, vilket vi fortfarande är. Mer om reproduktionsnivå senare.
Det skulle vara en vinst för Sverige, det var ett kompetensregn och om man var emot invandring fanns det bara en anledning kvar, för allt annat var positivt! Man var rasist, nazist eller främlingsfientlig.
Men sedan lade man märke till SD och undrade vad de tyckte. Deras argument var inte uppenbart rasistiska i min mening, så trotsig som jag är ville jag argumentera deras ståndpunkt i min vardag tills jag får en annan uppfattning. Tino hade de bästa argumenten emot invandring enligt mig.
På den tiden hade epitet som nazist och rasist fortfarande vikt, så jag undersökte vad det innebar. Skolan hade som vanligt gjort ett dåligt jobb på att framföra en balanserad bild. Vart ordet kom ifrån, nationalsocialism hade inte pratats om. Inte heller mycket om situationen i Tyskland innan arbetarpartiet demokratiskt fick makten. Ett fullständigt enormt fokus hade såklart lagts på förintelselägren och antisemitismen. Det är helt enkelt inte intressant. Där finns ingen konflikt. Det är självklart att man fördömer det om man inte är en genuin antisemit, vilket inte många från västvärlden är.
Det intressanta är hur det var ett världskrig, ett ideologiskt krig, ett fruktansvärt krig med flera krigsbrott. Det byggde dessutom på spänningar från ett tidigare världskrig. Det var ett ENORMT komplext krig på grund av hur många länder som var med och alla olika motiv.
Diskussionen runt allt annat än antisemitismen har liksom tystats ner. Om man inte tycker att de allierade gjorde allt rätt och var perfekta hjältar och stoiska beskyddare av rättvisa, så har man fel och är en apologist, en nazist och därför en antisemit som vill massmörda judar.
Man bortser helt från att Tyskland gick från en legendarisk lågkonjunktur till att bli en stormakt på ett par decennier, med flera infrastrukturer som står kvar idag, t.ex. autobahn. Att ryssland svälte sitt folk till den grad att kannibalism blev vanligt, för att producera en armada av pansarvagnar. Att dödssiffran i koncentrationslägren har skrivits ner flera gånger.
Ingen faktisk kritik förs emot nationalsocialism, utan det beblandas med den version av etnontaionalism som Hitler förespråkade. Där etnonationen var en förlängning av evolutionen och de som erövrade världen var den överlägsna människan. Det är åtminstone min tolkning runt deras starka krigiska och expansiva tendenser. Om man bestämt vill beblanda nazism med antisemitism, får man banne mig lämna ordet nationalsocialism ifred, för det är vad Sverige blir om vi går ur EU och stänger gränsen. Vi blir nationalistiska och vi är redan socialistiska sett till världsstandarden.
Det är någonstans här jag börjar undersöka IQ. Läste om det på mensa.se, kollade på intervjuer och presentationer av James Flynn, Charles A. Murray, Richard Lynn och Linda Gottfredson. Kom fram till den radikala slutsatsen att medvetande, och därmed intelligens, är resultatet av gener som interagerar med sin omgivning. Omgivningen kan givetvis vara olika näringsrik o.s.v. - men alla saker lika kommer gener bland annat göra att:
  • Fight-or-flight responsen kommer, och går, olika lätt. MOA-A påverkar detta där mindre effektiva versioner av generna innebär att neurotransmittörerna bryts ner långsammare. En av de dåliga versionerna av MOA-A kallas "krigargenen" och är kraftigt överrepresenterad bland gärningsmän av våldsbrott. Någon som försökt tänka logiskt när ni är arga?
  • Koncentrationer av neurotransmittörer blir olika, balansen därimellan likaså. Detta påverkas av ovan nämnda enzym och dess gen, men även av transporten av aminosyrorna fenylalanin och tryptofan till hjärncellerna, där de är materialet för dopamin och serotonin och dess vidare produkter.
  • Volymen av hjärnan blir olika.
In a large meta-analysis consisting of 88 studies Pietschnig et al. (2015) estimated the correlation between brain volume and intelligence to be about correlation coefficient of 0.24 which equates to 6% variance. Researcher Jakob Pietschnig showed that this strength of the positive association of brain volume and IQ has been overestimated in the literature, but still remains robust. He has stated that "It is tempting to interpret this association in the context of human cognitive evolution and species differences in brain size and cognitive ability, we show that it is not warranted to interpret brain size as an isomorphic proxy of human intelligence differences". Another 2015 study by researcher Stuart J Ritchie found that brain size explained 12% of the variance in intelligence among individuals.
Alla av dessa är uppenbart länkade till IQ, även om de inte förklarar hela skillnaderna själva.
Jag tror de flesta vet att frekvensen av genvarianter är olika bland olika befolkningar. Vi vet redan sedan länge att afrikaner har lägre kranial volym. Det säger som sagt långt ifrån allt. Men sen har vi en högre frekvens av "krigargenen" med. Jag menar inte att peka ut afrikaner specifikt här utan att påpeka att skillnader mellan etniska grupper, raser, folk, vad ni än vill kalla det, finns och ju mer forskning vi gör desto fler skillader kommer hittas och de kommer framstå tydligare. Inte för att de syns bättre på individen, utan för att ingen längre nekar det som alla redan ser. Att olika kulturer (interpersonella relationer och lagar, inte mat, inte musik, inte mode) har vuxit fram på olika världsdelar. Att länder har olika IQ. Läkare är nog närmast denna insikt då de får lära sig att olika etniciteter har olika sjukdomsrisker.
Låt oss tackla ett par saker som sägs om IQ för att förminska dess resultat.
  • Normalt sett syftar IQ på generell intelligens, eller g-faktor.
It is a variable that summarizes positive correlations among different cognitive tasks, reflecting the fact that an individual's performance on one type of cognitive task tends to be comparable to that person's performance on other kinds of cognitive tasks.)
  • IQ är högst ärftligt, med ca 0.75 ärftlighet vid vuxen ålder. Det betyder att dina föräldrars IQ är en bättre indikator än din omgivning, givet att individen inte är undernärd. Bekräftat av tvillingstudier och allmäna adoptionsstudier.
  • IQ test är inte designade för något västerländska eller vita män är bättre på. Bokstäverna är irrelevanta för provet och endast grundläggande aritmatik helt utan siffror används. Det är istället samband av ökande/variabel svårighet man ska förstå. Om denna typ av samband på något vis är till orättvis fördel för västerlänningar får ni gärna förklara hur detta kommer sig, och varför östasiater är bättre än oss.
  • Generell intelligens är inte specifik intelligens, det säger sig självt. Det innebär att man kan vara utmärkt på mattematik och ändå få sämre resultat på IQ-test än någon som är dålig på mattematik. Men den individen som fick bättre resultat är troligtivs bättre på något annat, vare sig det är att skriva, spela spel e.t.c. . Så är det ett sant mått på intelligens? Det är så vitt jag vet inte en enighet på den frågan än. Men det är det bästa vi har, och det gör ett bra jobb på att förutsäga prestanda i arbetsliv och akademia.
Slutligen, om man inte är nöjd med forskningen bakom ras/etniska/folkliga skillnader, be om mer forskning. Forskningsresultaten som finns är minst lika konsekventa som dem inom t.ex. näringslära.
Tillbaka till migrationskrisen. Den svenska arbetsmarknaden kräver praktiskt taget en gymnasieutbildning, och om man vill tjäna mer än en dräglig lön behöver man högskole/universitetsutbildning. Om ursprungsländerna för migranterna är någon indikation på deras IQ landar de flesta på 80-90. Skola ändrar inte på det. Näring har inte förbättrats markant från deras hemländer. Deras hemländer befann sig inte i svält och har tillgång till samma mat som vi har. De kommer aldrig integreras till fullo i arbetsmarknaden, utan majoritieten kommer få lågbetalda jobb, och vara underrepresenterade i jobb som kräver mental ansträngning och teoretisk utbildning. Precis som i USA.
Deras kultur kommer inte att ändras. Deras kvinnosyn och religion kan säkerligen ändras, det tar nog bara en generation, men machokulturen kommer vara kvar. Tendensen till vrede och våld kommer vara kvar. Precis som i USA.
Hur lång tid kommer det ta för en så starkt religiös grupp med stark kulturell identitet att skapa en rörelse lik BLM? Där våld och förstörelse är acceptabelt och den vite mannen är den enda anledningen till att de inte är till fullo representerade på toppen av den sociala och ekonomiska hierarkin?
Faktum är att en majoritet av de som kom hit inte var flyktingar. De var ekonomiska migranter. Man frågas retoriskt "Vem skulle inte göra det?" och svaret är att de flesta skulle det. Heder försvinner snabbt när man ser att man kan få det bättre. Problemet med den typen av immigration är tvåfaldigt. Att det finns miljontals människor som skulle göra det, och att vi har en begränsad budget med vilken vi kan hjälpa ofantligt mycket fler på plats än vi kan integrera (som i regel aldrig kommer lyckas).
Med opportunity loss i tanken har vi skapat ondo i världen i form av svält och utebliven utbildning. För det är där skon klämmer mest hos min humanistiska sida. Att budgeten för bistånd har minskats för att ta hand om dessa människor som fått ge uttryck för sin girighet.
Om vi återgår till den påstådda orsaken till behovet av immigration, reproduktionsnivån, den s.k. demografiska vintern. Det är intressant att det som alla länder i, eller på väg mot demografisk vinter har gemensamt är välstånd. Jag tänker framförallt på Japan, Skandinavien, USA och Kanada. Sydosteuropa, Afrika och sydostasien har inga sådana problem. Andra skillnader är såklart kvinnliga rättigheter, välfärd och IQ. Som någon som funderat mycket på feminism, välfärd, den kvinnliga populationen och dess reproduktiva motivationer lutar jag mot att det är skillnaden.
Centralt för tankegången är att innan teknologin framkommit fanns det ingen garanti att mannen i ett förhållande var den biologiska fadern. Uppenbarligen var motsatsen sann för kvinnan. Det plus att kvinnan blev mer och mer handlingsförlamad ju längre gången hon var innebar att mannen var den som lämnade hemmet och arbetade. Detta var sant i jägar-samlar stadiet och framåt och har troligtvis format vår parbildning och psykologin som leder till den.
Kvinnor som vet att barnet är deras behövde inte lita på sin partners trogenhet utan endast att maten, vattnet och värmen fortsätta komma, samt skydd från externa hot. Bäst mat, vatten, värme och skydd gav bäst odds för kvinnans och barnens överlevnad. För att rikta och sporra mannens arbete sade kvinnan vad hon ville ha härnäst. Därav kom mannens tävlingsinriktan, och kvinnans gnäll.
Eftersom resurser krävs för att barnafödsel samt uppväxt ska lyckas är mannens roll högst nödvändig. Om en kvinna blir gravid med en man som inte förser henne med resurser krävs en annan man, annars riskerar hon sin hälsa samt förlorar ett års fertilitet och sitt rykte. Det betyder att hon behöver hitta en hanrej, och att hon behöver kunna manipulera honom/undanhålla sanningen/ljuga bra nog att han tror att det är hans barn.
Att som man vara kontrollerande eller känna sig hotad av sin partners manliga umgänge när man själv inte är närvarande är förståeligt. De som inte var oroliga har inte längre avkomma i världen.
In more recent history, as a global average, about four or five women reproduced for every one man.
Detta innebär såklart inte att 75-80% av kvinnor hanrejade deras män, eftersom det kan ha varit polygamiska förhållanden, eller ännu mer troligt, seriella reproduktiva förhållanden, där mannen tog en fru eller två efter hans dåvarande fru inte kunde få barn. Abraham i bibeln är nog ett välkänt historiskt exempel.
Men man ska inte glömma att, akten att hanreja sin man är en legitim reproduktionsstrategi, eftersom man får både bättre gener för sin avkomma, och resurserna från en hängiven man, om man lyckas.
Industriella revolutionen kommer. Snart har kvinnan allt hon någonsin kunnat önska sig och mer. Gnället riktas till annat, får en annan form i offentliga forum. Feminism skapas.
Jämnställdhet framkommer. Män har helt plötsligt inte några resurser kvinnan inte redan har eller kan få av staten.
Det är här vikten av att feminism är en förlängning av kvinnlig natur kommer in. Vi har likhet inför lagen. Kvinnor håller alla kort reproduktivt eftersom det finns spermabanker och det är lätt att bara sluta ta p-piller i förhållanden. Flickor får högre betyg än pojkar för samma resultat i skolan. Det finns ingen anledning för feminism längre.
Fast då kollar de på "resultaten" på arbetsmarknaden. Där är män dominanta i inkomst och ledarpositioner. Det förklaras lätt genom att normalfördelningen av män är bredare. Det är större varians. Det innebär att det finns fler av högt IQ och lågt IQ. Om välbetalda arbetsplatser kräver högt IQ och hög utbildning är det tillräcklig förklaring. Att det finns forskning som pekar på att män har upp till 5 IQ högre än kvinnor skulle bara vara bonus för att förklara den skillnaden.
Det är som om det vore i mäns natur att ge kvinnor vad de vill ha, precis som det är i kvinnors natur att gnälla. Vart kommer det sluta?
Men vad har detta med vår reproduktionsnivå att göra?
I ett land med sexuell liberalism, ingen stigma runt skiljsmässor, ingen ekonomisk risk vid byte av partner, där män inte har monopolet på resurser de under en evolutionärt signifikant tid fört till bordet, vad finns kvar för män? I stort blir vi alla hanrejar retroaktivt och får konstant tävla om vem som bär byxorna i hemmet. Det enda som skiljer behandlingen man får av kvinnor är hur man ser ut, och det spelar ingen roll hur dom själva ser ut. Alla tycks förvänta sig Orlando Bloom, Ryan Gosling, Channing Tatum eller George Clooney. Så fort man når någon sorts tröskel vänder det som ett jävla mynt, som för evigt förändrar hur man ser på kvinnor. Helt plötsligt är man inte jobbig längre och alla ler. (källa)
Män rivs ner konstant, blir tillsagda att vara mer feminina i form av känslighet, följa sina drömmar o.s.v. Samtidigt är det bara maskulinitet och resurser som respekteras. Vi skäms ut om vi inte är sexuellt aktiva, vi fördöms offentligt om vi är sexuellt aktiva utanför relationer, vi fördöms av alla om vi är i relationer där vi inte respekteras. Det finns inget "safe space" för män som inte är bland den maskulina eliten när det gäller kvinnor.
Det offentliga forumet måste inse att vi är en sexuellt dimorfisk art. Män och kvinnor har helt olika förutsättningar för att lyckas i skolan, på arbetsmarknaden och på köttmarknaden. Liberalism och jämnställdhet är inte alltid det bästa alternativet. Frihet innebär stratifiering. I vissa fall är det bäst och nödvändigt, som på arbetsmarknaden och troligtvis i skolan. I andra är det inte det, som i könsfrågor.
Jag, precis som en till synes växande grupp andra, lutar åt att inte beblanda mig med kvinnor mer än nödvändigt. MGTOW kallas det. Men Go Their Own Way. Det är ingen kult, rörelse eller grupp. Det är en filosofi om något. TFM gjorde nyss en video som ganska väl beskriver MGTOW och svar på den vanliga kritiken. Vissa saker handlar om en ekonomisk riskbedömning som inte är lika relevant i Sverige. Här handlar det till hundra procent om uttrycket kvinnans natur tar i vårat samhälle.

Kom ihåg: undantag varken bekräftar eller motbevisar regeln. Jag generaliserar mycket men fokusera på om generaliseringen är rimlig, inte på om det finns undantag.

Så vad tycker ni? Vad är anledningen till vår demografiska vinter? Vad är fel på socialnationalism? Borde vi fortfarande vara ute efter jämnställdhet mellan könen och etniciteter? Jag menar detta borde vara diskussionsunderlag för ett par dagar!
submitted by only_glutathione to svenskpolitik [link] [comments]


2016.02.12 11:02 Frederna Mitt Rant

Här är mitt "final rant", min förklaring och mitt avsked till Sverige.
Ha överseende dock. Jag är inte van vid att skriva. Here we go.
I måndags så parkerade vi för första gången vår bil på garageuppfarten till vårt nya hus. Vi bar in det sista i ett hus överfullt med kartonger och möbler. Nu har vi börjat möblera vårt nya hus, hälsat på alla grannar, fixat med alla papper etc som hör till en sådan här stor omställning.
Min familj kom till Sverige när jag var liten. Jag kommer inte ihåg så mycket av vår tid i vårt gamla hemland (Kroatien). Mina tidigaste minnen är av mina föräldrar som turades om att gå iväg på kvällarna för att lära sig svenska. Mina ufon till syskon som inte missade en möjlighet att göra livet surt för mig. Fast på ett sätt som gjorde att jag kände mig beskyddad. Pappa körde taxi och mamma var städerska. Jag kommer ihåg vår lägenhet, lukterna av ny mat när mamma experimenterade, mina föräldrars skratt och jag kommer ihåg min skolgång. Min vänner. Några var schyssta… några inte. Som det brukar vara när det kommer en ny till klassen. Jag kommer ihåg hur nervöst det var, jag kommer ihåg kompisarna, viljan att passa in samt hur kul jag hade med mina vänner. Jag kommer ihåg hur jag kämpade med att lära mig svenska. Var inte helt… öh… motiverad i början.
Lång historia kort. Det gick bra för familjen. Pappa hittade till slut ett jobb som var en fortsättning på det han egentligen kunde. Samma sak för mamma. Jag och mina syskon gick i skolan och växte upp. Språket var inte så svårt nu så här i efterhand. Minnen av campingresor, när pappa lärde mig hur man sover själv i skogen, klättra i berg, mamma lärde mig matlagning, alla utflykter och all kärlek. Vi hade inte mycket men allt vad vi behövde.
Jag kommer ihåg min första kärlek. En svensk tjej som hette Maria som luktade viol och min mamma som hela tiden försökte få henne att äta upp sig. Som en - för min ålder - storväxt datornörd var det ett under att jag överhuvudtaget landade en tjej som henne.
Jag kommer ihåg tiden med vännerna i sommarparkerna i Malmö. Att gå igenom högstadiet och sedan gymnasietiden med all ångest och oro inför framtiden. Fler flickvänner, mindre fumlande och mer insikt om spelet mellan män och kvinnor.
Högskolan, tentorna, avhoppet, eget företag, konkursen, nytt eget företag, uppköpet, andra kärleken, följt av seperationen, första lägenheten, första bostadsrätten och till sist… den STORA kärleken. Träffade kvinnan i mitt liv som - utöver att hon är vacker och rolig - utmanade mig intellektuellt. Hon plockar smäller ned mig på jorden när jag blir för stöddig och hon lyfter upp mig när jag är svag.
Barn. Familj. Lycka. Hus. Jag kommer ihåg när jag klicheartat lyfte henne över trösklen till vårt hus. Jag kommer ihåg när vi fick för oss att vi inte kunde packa upp en enda sak förrän vi hade älskat i alla rum i vårt hus (det var egentligen ett ruckel, men det var vårt). Vi kämpade med bolån, hade våra skitår och här kom vårt första barn och förgyllde vår tillvaro.
Åren gick. Min sambo klättrade i karriären. Jag lyckades sälja mitt företag till en skön person som då blev min chef. Några år av ren lycka följde. Här kom till slut vår dotter till världen. En liten tjej med stora nyfikna ögon. Som tur är fick hon utseendet av sin mor.
Kan berätta hur mycket som helst egentligen. Men…
Något började hända i Sverige. Och det var inte lätt att prata om. De ENDA jag har kunnat prata med är de som har varit i samma situation som jag. Alla utländska vänner som jag gick i skola med har uttryckt samma sak nu när de är vuxna. Varför gör inte myndigheterna något åt invandringen? Typ “jävla svennar, varför säger de inte ifrån?!” Varför ställer Sverige inte KRAV på de som kommer? Varför är ett medborgarskap inte värt något? Vi har ALLA minnen av våra föräldrar som slet med sina jobb, slet med språket, peppade oss barn att gå till skolan, lära oss saker… BLI något. Mina svenska vänner är mer försiktiga med att uttrycka sig. Jag har lättare att försvara Sverige än mina svenska vänner. Förstår ni hur SJUKT det är för mig?! Och jag och mina vänner har ändå under livet ändå stött på rasistsvennar från mindre satellitorter. Vi förstår att dessa idioter inte representerade Sverige. Vi var arga på DEM och inte hela jävla svenska folket.
Mina föräldrar är fan vansinniga över vad som pågår i Sverige. De kämpade som galningar, de var tacksamma och de ville bli en del av Sverige samtidigt som vi - i hemmet - höll kvar de traditioner som vi tyckte om. Sverige möjliggjorde mig och mina syskon. Mina föräldrar fick se oss - i Sverige - bli högutbildade, få jobb och möjligheter som är få förunnat. Och sedan förändrades allting. Sverige började krackelera, förfalla och jag började oroa mig för framtiden. Såg mina så starka föräldrar bli äldre, orka lite mindre och sedan gick de i pension. Blev tvungna att flytta från huset eftersom de inte hade råd att bo kvar på de få slantar som låg i pensionskuvertet. Sedan blev pappa sjuk i cancer och när väntan på operationen (vården har helt fuckat ur) blev helt absurd… skramlande vi till operation utomlands nu i mars. De kommer hit till Polen efteråt. Förhoppningsvis. Om allt går bra. Jag ska då berätta om mina planer att flytta dem hit permanent.
Mina jobb har gjort att jag har rört mig i Malmö. ÖVERALLT i Malmö. Rika som fattiga områden. Och sakteligen började jag se en hel del som gjorde mig oroad. Installerade IT-system i delar av Malmö där vi fick ringa polisen för de inte gillade vår firmabil. Fick vår bil sönderslagen men “brott kunde inte styrkas” trots vittnesmål. Tror ni polisen åkte ut till oss för att kolla på bilen? Jo, tjena. Jag mötte en gammal skolkamrat som det inte gått så bra för… och blev överraskad över att hans fru hade slöja. “Det är enklast så… du förstår inte.” sa han till mig med sorg i blicken. Effekten av att inte ha råd att flytta till ett annat område. Tyvärr förstod jag inte honom. Jag har varit med om för mycket i mitt liv för att böja mig för några idioter i skägg.
Ständigt alla dessa små tecken på att något inte stod rätt till.
Sverige skiter ett stort stycke i dessa utsatta Malmöområden. DU läser inte om dem för ni hänger inte på samma ställe på nätet. De gör sig inte hörda för de läser inte media på det sätt som du och jag gör. De är fullt upptagna med vardagen. De försöker inte göra sig hörda för enligt dem “är det inte lönt för ingen bryr sig”. Istället är det diverse fjantar (typ Behrang fucking Miri - ett förstklassigt svin enligt mig) som “för deras talan” i egna “nobla syften” för att bygga sina egna karriärer. Åk ut till problemområden i Malmö och fråga de som bor där om dessa människor så kan ni få det bekräftat på två minuter. Det är två helt olika världar. De har helt andra prioriteringar än vad du och jag har. Det är inte fel… det är bara deras sätt att överleva. Samhället skiter fullständigt i dem och sådant får konsekvenser på sikt.
Så det var redan illa. Sedan började det på allvar hända saker.
I Malmö kom sedan EU-migranterna - som ockuperade mark och betedde sig som svin. De var överallt… noga fördelade de upp alla offentliga ytor mellan sig. Alla såg detta, alla visste egentligen men ingen reagerade. Malmös system krackelerade långsamt men säkert. Skäggiga vänstertomtar vurmade för EU-migranterna och tyckte att de skulle få en bit mark. Att det var Sveriges skyldighet etc. Vi som jobbar ska betala… för ANDRA länders medborgare?! Fuck no. Vänsteridioterna fick LÄNGE härja mer eller mindre oemotsagda i debatterna.
Jag såg tiggaren vid Netto bli hämtad av en fet jävel varje kväll. Innan hon hoppade in i bilen räknade han hennes stålar. Jag såg samma feta jävel köra bort svenska a-lagare vid ett flertal tillfällen. Det hela var uppenbart. Ändå gav naiva människor pengar varje dag. Det var tabu att säga något. Alla visste det som regeringens utredare (Varlfridsson?) kom fram till. Ge INTE pengar. Ska ni stötta så ge stålar till en av de organisationer arbetar i Rumänien. Medias äckeljournalister ifrågasatte fortfarande allting. Sluta ge pengar?! Nej, så omänskligt. Sinnessjukt. Och än idag så FORTSÄTTER svennarna att kasta guldtior i parasiternas muggar! WTF? Läser ni tidningar? Rör ni er ute? Förstår ni?
Sedan kom migrationsvågen. Jag har varit på de hem där man samlar flyktingfamiljer från Syrien. Inget bråk. Det är dessa flyktingar som alla svenskar TRODDE det handlade om i början.
Jag har även i kontakt med landsmän som arbetar på HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar. Det riktigt sjuka är - att dessa män vet exakt hur man ska uppföra sig - men det fattar inte kommunens personal. Alla berörda myndigheter daltar med dessa as istället för att sätta ned foten. De skrattar åt er. De vill ha stålar och lägenhet. Araber från dessa regioner är inget ni kommer att integrera. Ni kommer inte ha nytta av dessa idioter. Hela Europa skriker att dessa ekonomiska migranter, dessa våldtäktsbenägna jävla cilivisationshaverister ska ut från landet. Direkt. Vill inte deras länder ta dem emot så frys biståndet eller sätt dem på en flotte. Agera! Skriverier om att 80.000 ska ut. Herregud vad protester det blev från godhetslandet… detta TROTS att svensk polis inte ens klarar att kasta ut 3000 personer om ÅRET. Och nu - under 2016 - kommer antagligen den STORA vågen av migranter. Ni vet… de har telefoner och Internet… de är fullständigt medvetna om att Europa måste stänga sina gränser. Det innebär att de måste ta sig till Europa NU I ÅR om de ska ha en chans att hinna innan dörrarna stängs. 2016 kommer innebära FLER migranter till EU än 2015. Detta fullständigt uppenbara händelseförlopp ser övriga länder i Europa… utom Sverige.
Så vad läser man då i svensk media. Tja, det vet ni lika väl som jag. Idiotjournalister som spenderar spaltmeter över #inteerkvinna, genusperspektiv (skojar ni med mig? dessa araber har inte en susning - en kvinna är en fitta och en barnmaskin enligt dem) etc. Lycka till era jävla idioter. Er värld kommer snart att rasa ihop. Ni kommer bli tvungna att ta in militären innan 2016 är slut. Och medborgarna kommer vara i TOTAL CHOCK eftersom media hela tiden mörkar.
Än värre är just alla svenskar som trott på allting. Som springer omkring och älskar oss invandrare utan att göra skillnad på oss (det ÄR en jävla skillnad på oss invandrare). Dessa plåster springer runt i sina jävla alternativa kläder och är så självförverkligande goda att det fan lyser glorior över deras skallar. Jag känner för att slå varje flanellfjant med surdegsosande skägg på käften varje gång jag ser dem. Jag spottar på er.
Jag känner några invandrare som bedriver verksamhet runt Möllevångstorget i Malmö. Vissa av dem tillhör de araber som faktiskt arbetar jävligt hårt. De HATAR dessa vurmande svennar som flyttat dit för att det är så trendigt. En god vän till mig (från Irak) sa att han fullständigt avskyr hur de mer eller mindre “klappar oss på huvudet” och tycker att vi är så fantastiska. Fan, fatta mannen… de prutar inte ens på torget… de betalar EXTRA! Vem fan tror de att de är? Vem fan tror de VI är?
I mitt jobb såg jag allt bra med Malmö… men också allt dåligt. Efterhand hörde jag mer och mer från kommunanställda (där vi installerade div. system). På Socialförvaltningen. Folk grät. Vi hörde allt där vi stod och jobbade, De hade ingen kontroll. Ingen verkade vågade rapportera uppåt av rädsla av den där jävla rasiststämpeln. De VET. Alla VET. Men alla - för att gynna sig själva - är med i godhetsracet. Ni vet… “om bara alla förstår hur god JAG är” så innebär det ett steg upp. Speciellt dessa krypande slemmon till kommunanställda som varje dag ser verkligheten men som rapporterar osanningar uppåt. I rädsla för att inte få någon stämpel om obekväm, rasist eller liknande bullshit.
Skolorna i Malmö rasar i resultat. Statistiken talar sitt tydliga språk. Effekterna från migrationsvågen kommer vara brutala eftersom staten lade över ansvaret över alla migranter på kommunerna. Nu läste jag i måndags dessutom ett förslag från Matilda Brinck-Larsen att svenska barns fritidsgårdar etc ska öppnas upp så att integrationen ska gå bättre. Alltså… nu ska våra barn användas som ett verktyg i integrationsarbetet. Hon talar om mina barn som “gemensamma”? Våra barn är våra barn och tillhör INTE det här sjuka samhället.
Vardagsvåldet. Jag kan ta hand om mig själv. Tack vare en väns pappa, fick jag tidigt lära mig boxas. Jag är stor och har ingripit vid ett flertal gånger. Har markerat bland unga nästan varje vecka när jag varit ute. Ibland är det rätt grova grejor. Men när jag kommer hem till min son… min dotter … och min sambo… så vill jag inte att de ska lära behöva ta hand om sig själva i en våldssituation. Jag fixar inte oron… jag fixar inte det faktum att om något hade hänt någon av dem som hade jag dödat svinen och stolt tagit mitt straff. Gud nåde den som kommit i min väg.
MINA barn ska njuta av livet. Upptäcka saker. Kunna cykla hem på kvällen. Och jag upptäckte att JAG inte klarar av oron och mina egna mörka orostankar. Jag vill inte behöva… och kan inte… vara överallt. Så en dag sa jag till min sambo att vi måste prata om min oro. Underbar som hon är så förstod hon. Sa vad hon behövde ha uppfyllt för att vi skulle flytta. Så vi planerade resor lite varstans. Hon föll till slut pladask för Gdansk, Polen. Sedan gick allt fort. En resa till dit, hittade mark, diverse tillstånd etc. senare så var papperna klara för att bygga vårt nya hem. Detta har alltså tagit nästan två år.
Nu har jag alltså tagit min familj med mig till ett annat land. Jag har flytt ännu en gång. Som mina föräldrar en gång gjort. Jag har fått en helt ny respekt för mina föräldrar - för det är ett jävligt jobbigt beslut att flytta. Vi gör det för våra barns skull. För att jag - som förälder - ska kunna sova slappt på verandan till vindens sus utan att behöva oroa mig för att de ska komma hem hela och rena. Att min sambo ska kunna ha en kväll ute utan att jag ska behöva vänta på att höra nycklarna i låset för att kunna somna.
Två nätter har jag spenderat i vårt nya hus. Sonen jublade över sitt nya rum, dottern sprang rundor med sin nalle och hoppade över flyttlådorna, sambon svor över att vi gjort av med listan var allting är. Området är fantastiskt, grannarna är underbara och det verkar som om anledningen till vår flytt både roar och oroar dem.
Jag? Lugn. Glad över att vara här. Känner att jag äntligen kan andas. Är inte med i skiten längre. Jag är inte med och BETALAR längre. Ingen oro för att någon ska kalla mig för rasist, haverist eller allt annat. Min sambo behöver inte oroa sig för att hennes chef ska komma på att hennes man minsann rör sig på demonstrationer mot regeringen. Här kan jag vara öppen och svenska myndigheter, svensk media och svenska tjänstemän kan inte göra mig något mer. Här är bra. Ypperlig engelsk-/polsktalande skola. Bra närmiljö. Tryggt. Roligt.
Men jag är ändå sorgsen. Jag älskar Sverige. Det Sverige jag växte upp i… jag tycker om det landet väldigt mycket.
Jag känner - och detta är ingen underdrift - ett stort hat mot de ansvariga. Att ge bort Sveriges välfärd till vad? Otacksamma ekonomiska flyktingar? Till brottslingar? Folk som har “flytt” genom hur många säkra länder som helst för att parasitera på vårt system. Som tjatar om sin jävla primitiva grottreligion? Som ger sig på våra värderingar. På de svagare i samhället, våra barn och kvinnor. Och vad ska Sverige säga till alla de RIKTIGA flyktingar som nu får ta all skit för vad ekonomiska migranter ställer till med? Hur ser man en riktig flyktingfamilj i ögonen när de hamnar på en skitskola i ett utanförskapsområde där lärarna är rädda och våldet härskar? Hur förklarar man för dem att de är dömda till en annan form av misär?
Jag är skyldig Sverige en hel del. Men jag ser ingen väg att återgälda allt vad Sverige har gjort för mig. Ingen lyssnar på oss kritiker. Ingen respektabel tidning skriver om - förstår - folks oro utan att tillskriva oss obehagliga egenskaper. Främlingsfientliga, brunskjortor, ointelligenta, outbildade etc. Vad ska JAG göra?! Jag har EN fucking förtvivlad röst att lägga i ett val 2018. Det känns så långt bort. Jag tror inte Sverige klarar sig till dess utan att samhället tar sådan skada att det kommer ta generationer att reparera.
Jag tittar på alla flyttlådor här. Och jag, två meter lång och enligt mig själv en tuff jävel, sitter med en tår i ögat för alla mina vänner och deras barn, Sveriges pensionärer, tonåringar… ja - alla - som inte kan göra som vi har gjort. Det känns som om jag sviker alla. Samtidigt är jag lättad. För MIN familj är safe (inte bara fysiskt, utan skolmässigt, vård, pension etc).
Fy fan för de som gjort att jag känner så här just nu.
Fy fan för media som underlåtit att granska makten. Som suttit i knäet på politikerna. Ni kommer aldrig få tillbaks medborgarnas förtroende.
Fy fan för politikerna som har drivits av sina ideologier istället för folkets väl och ve. Ert FÖRSTA ansvar är medborgarna och landet. Ni prioriterat andra länders medborgare. Ni borde fan hängas.
Fy fan för alla ni som har sett… som har vetat… som har förstått… men som låtit er tystnad vinna. Eller hejjat på skiten i jakt på egen vinning. Förrädare är vad ni är.
FÖRSTÅ vad som händer… res er. Gör något. Jag är hemma på mindre än sex timmar om ni behöver min - om än lilla, kanske patetiska men helhjärtade - hjälp. Alternativet till aktion är att Sverige tvingas bli något helt annat och det är en förolämpning mot MINA föräldras kamp men det är framförallt ett OERHÖRT SVEK MOT ALLA de svenska generationer som byggde upp landet som gjorde det möjligt för mig och mina syskon att BLI något. Och kom inte med dravlet om att jag ska vara tacksam och erbjuda andra människor samma sak som jag fått. Det. Är. Inte. Samma. Sak. Vi har jobbat, talat språket, ALDRIG gjort brott, ALDRIG kränkt en kvinna och ALDRIG krävt något.
Jag är för evigt tacksam för allt som Sverige - och dess medborgare - har gjort möjligt för mig och min familj. Jag skiter i dessa vurmande människor som - till mitt ansikte - en gång självförintande för hela Sveriges räkning sa till mig att jag behöver inte vara tacksam. Att det är min mänskliga rättighet. Vilken jävla idiot. Jag är tacksam. Punkt. Gillar inte någon det så kan de fara åt helvete.
Ledsen om det är slarvigt skrivet, har druckit för mycket whisky och jag är för trött i hjärtat. Bara kände för att banka ned mina tankar och dela med mig. Jag avslutar med detta:
Är det någon som frågade er om hur Sverige skulle utvecklas? Känner ni att ni fick som ni ville? Är det inte konstigt att det inte fanns pengar till något INNAN migrantvågen kom till Sverige?
Ni som inte kan, inte vill eller har möjlighet att göra som jag. Res er upp. Hitta andra som tycker som ni. Ta kontroll över era liv och er tillvaro. Ingen annan kommer göra det åt er.
Sloga jači nesklad tlači.
/Darko twitter.com/daccraft
PS. Någonstans inom mig hoppas jag att jag har helt fel om allting. Att mina vänner ska mobba mig i framtiden över min fjantiga oro. Att de ska slänga foliehattar på mig varje gång vi träffas för minnet av “Darkos onödiga oro 2015/2016”. Jag hoppas verkligen att det blir så. Jag ska ha foliehatten på mig vid varje tillfälle så alla kan skratta åt mig. Det skulle vara skönt. Jag skulle glatt skratta med dem.
Källa
submitted by Frederna to sweden [link] [comments]


2014.02.12 13:08 faffri Sammanställning av medlemmarna i /r/karlstad

Nu har det gått en vecka sedan undersökningen om subredditens medlemmar publicerades och tänkte presentera resultaten här.
Demografi
Totalt har 24 stycken (inklusive mig själv) svarat på undersökningen. Den genomsnittlige besökaren fyller i år 24 år, DVS är född 1990. Medianvärdet är också det 1990. De som svarat är födda mellan 1980 och 1998.
Lite tabeller
Enligt tabellerna ovan är vi minst sagt en mansdominerad grupp. 96% män och 4% kvinnor som i detta fall endast representeras av en enda kvinna som svarade på undersökningen. Inte helt oväntat är de flesta födda i Karlstad eller i övriga Värmland. Omkring en tredjedel härstammar från platser utanför Värmland. Vi kan se en liknande fördelning när det gäller uppväxt med skillnaden att fler är uppväxta i övriga Värmland och sedan flyttat in i Karlstad senare i livet. Tycker det är intressant att en tredjedel av de nuvarande medlemmarna bor utanför Värmlands gränser och att endast hälften faktiskt bor i Karlstad nu.
Vad anser /karlstad om Karlstad?
Tabell över besökta platser
Procentenheterna är lite missvisande eftersom att man kunde välja flera alternativ. 24 är det högsta resultatet eftersom att det är antalet svarande. Endast Bergviks Köpcenter är den plats på listan som samtliga har besökt. De flesta har besökt de flesta platserna med undantag för Innebandyhallarna som ligger ganska lågt. Även Molkom och NWT-huset är lite mindre besökt.
Positiva och negativa åsikter om staden fanns det en del. Jag presenterar här en sammanställning av vad som skickades in.
Positivt
Negativt
Vilket innehåll förväntas i /karlstad?
Tabeller
Hälften av de svarande vill att innehåll från hela Värmland ska accepteras. Nästan lika många vill begränsa innehållet till Karlstads grannkommuner medans endast 8% vill att innehållet endast ska beröra Karlstad. Förslagsvis förbjuds inte innehåll från övriga Värmland i nuläget samtidigt som innehåll specifikt relaterat till Karlstad föredras. Om vi eventuellt växer ganska mycket mer kan det dock bli aktuellt att begränsa innehållet i denna subreddit och kanske skapa en sub specifikt för Värmland. Lämna gärna era tankar på detta!
Vad vill vi då se för innehåll här? Allmännyttig information, Information om konserter och andra evenemang, Småintressanta fakta om staden, bilder samt Tips och råd är det som de flesta vill se. Ungefär hälften vill se sport och politik. Hälften vill även möta andra redditörer kopplade till sen subreddit. Tävlingar och ordvitsar är i nuläget mindre önskvärda.
Livets viktiga frågor
Tabeller
Ja i brist på annat kom även dessa två frågor med. Visst kunde man förvänta sig att Färjestad skulle vara mer populära än Boltic men lite synd om Boltic får man väl tycka att det är. Kan möjligtvis finnas en koppling till den tredjedel som anser att båda suger och den tredjedel som är födda/uppväxta utanför Värmland. Slutligen kan man undra varför Strindberg och Janne Flash ska jämföras? Ja det är en bra fråga som jag själv inte riktigt kan svara på men jag vet att de som svarat på undersökningen i regel föredrar Strindberg, så nu vet vi det i alla fall.
Avslutning
Kul att att såpass många svarade på undersökningen. Är väl knappast en representativ undersökning men ger väl förhoppningsvis en hyfsad bild av medlemmarna här. Förhoppningsvis kan detta ge en bild av vilket innehåll vi vill ha på denna subreddit. Kommentera gärna resultaten nedan eller ställ frågor om ni har några!
submitted by faffri to karlstad [link] [comments]


2012.06.18 10:12 bananajim Söker desperat efter kvinnlig kortvuxen person (dvärg)

Jag har en fantasi om att ha sex med kortvuxen (dvärg) kvinna. Varför? Vet inte riktigt. Något som fastnade i huvudet som växte och blev till en faschination och en fantasi. Problemet är att det inte är så lätt att hitta en kortvuxen. Har försökt och misslyckats. Måste jag leva mitt liv utan att få uppfylla min fantasi? Det här är troligen mitt sista försök. Jag är ca 38, lång, och ser relativt bra ut. Är ute efter vanlig enkel kravlös sex. Är du en kvinnlig kortvuxen, ålder inte särskilt viktigt, eller känner någon som är.. skicka ett PM så kan vi prata! Tack...
submitted by bananajim to sweden [link] [comments]


vlogg: KATTUNGE I TIGERKLÄDER ALLT OM BH:AR - STORLEKS SNACK Barnamordet - hemsk historia! Jag kan inte tala för alla Hur man laddar ner CC och från galleriet - TS4 Hur jag hittar en bouppteckning Zottman curls - teknik och utförande Är du den som kan lösa kaos? Greta Thunberg - De mörka lögnerna (del 3)

HITTA KÄRLEKEN: Var Kan Jag Hitta En Partner? - 42 Bästa ...

  1. vlogg: KATTUNGE I TIGERKLÄDER
  2. ALLT OM BH:AR - STORLEKS SNACK
  3. Barnamordet - hemsk historia!
  4. Jag kan inte tala för alla
  5. Hur man laddar ner CC och från galleriet - TS4
  6. Hur jag hittar en bouppteckning
  7. Zottman curls - teknik och utförande
  8. Är du den som kan lösa kaos?
  9. Greta Thunberg - De mörka lögnerna (del 3)

Fick inspiration av Emmas bok 'Varför gråter inte Emma' SÅÅÅ BRA!! älskar den verkligen, bästa boken jag läst. så så så fin. Bästa Emma!!!!! Sedan lyssnade jag på 'P3 dokumentär' med ... Jag vill ingen något illa utan önskade bara att jag kunde tala för alla som blir berörda av ämnet. Jag kritiserar mig själv ganska hårt eftersom jag inte kan tala för alla. Jag har nu lyckats hitta en källa med vilken skola Greta gick på innan hon gick på 'Kringlaskolan'. Enligt 'lararnastidning.se' står att läsa den 10 september 2018 att hon då gick i nionde ... Så, här gjorde jag en video om det. Det finns många andra bra videor och textbeskrivningar om hur man gör, som jag lärt mig av. Hitta mina simmar på galleriet: Fyratillsexton4 Custom Content ... Använder den inte främst för hypertrofi men vill du bygga underarmar så är det här definitivt en övning som kan hjälpa. Jag gör 8-12 reps x 3 set med en lättare vikt än vad jag skulle ... Hon är en bra kvinna. Kanske den bästa till och med. ... ♦ Kan ni berätta varför vissa klickar sådär med munnen? Haha jag hänger inte med!!! ♦ Ses med en ny vlogg imorgon, då får ni ... Bouppteckningar är en bra källa till att få reda på hur det var möblerat, vilka djur och redskap familjen hade och hur fordringar och skulder såg ut. Här visar jag hur vi kan hitta en ... Emma, psykiatrisjuksköterska i hemsjukvården, berättar om när hon hjälpte en kvinna till ett bra liv: ”Jag mötte en kvinna med psykisk ohälsa, nyinflyttad på ett boende med särskilt stöd. Hej alla fina! det kan vara svårt ibland att hitta just den där perfekta bh:n men hur ska egentligen en perfekt bh sitta? jag ger dig lite små tips på hur du kan hitta den rätta GLÖM INTE ...